Tusen Tusen Tack!!!...

... till alla er som hört av sig till mig på olika sätt under dagen, med kommentarer här, meddelanden på Facebook, sms, telefonsamtal... Jag är förvånad, rörd och otroligt glad för all omtanke!!! För den stöttar, peppar och hjälper mig att känna mig mindre ensam just nu så tusen tack som fan för att ni finns!

Annars är jag kvar i det ganska obehagliga tillståndet av chockblandad tomhet. Jag tänker inte förvandla detta till en självdestruktiv skilsmässoblogg och jag kommer att skriva bara när jag känner för det, som nu. men det kan bli hur ofta eller hur sporadiskt som helst... Om yta, om djup, om känslor och tankar... Några privata detaljer kommer jag däremot aldrig att droppa här. Jag må ha behov av att skriva av mig men aldrig utanför min personliga gräns för offentligt avslöjande...

Fast ett par bilder från havet, som jag älskar och därför uppsökte när jag kände att jag behövde få andas lite denna förmiddag kan ju aldrig sitta fel. Så de kommer här. God kväll, kram & var rädda om er själva och varandra! Alltid!